jacobs

Ja ni får ursäkta att jag inte varit igång på ett tag men ni inser vad som drabbat oss! Många tycker det är en besvärlig åkomma och jag säger bara " testa det med 7 barn varav 5 under 11 år. Självmordstankar uppstår, inte för att jag själv ännu haft det, jag har "bara" haft en 3 veckors förkylning. Men stämmningen i huset och sömnen blir some what lidande, den var inte enastående innan. Nu är det bara 4 dagar kvar till Jul och jag har fortfarande inte bokat vår julklappsresa men jag övervakar priserna på resorna. Det lutar åt att vi åker den 13 jan. Nu ska jag ta ett glas glögg o sätta mig i soffan med alla sjuklingar. Skönt att det är lov och alla är lediga.

Igår var vi då på den årligt återkommande festen i Tösse. Glöggen var stark och godiset smaskigt, maten utsökt som vanligt. Inser bara att man börjar bli för gammal för detta hektiska "uteliv". När klockan var tolv och vi precis hade ätit insåg jag att paltkoma inte är ett påhittat uttryck. Visste ju med mig att jag skulle ha träning klockan 9 imorse så vi tackade för oss och halkade hemmåt. Värdinnan var dock i sitt esse så hon underhöll säkert resterande gäster långt in på småtimmarna.
 
Värdinna på vift.                                                  Gäster i glöggsoffan.

Lilla Claudia bjöd mamma o pappa på lussekaffe på sängen.
 
Joy                                                                                                    Tiramisu "Tyra"
Småmysig start på dagen, nja start o start hade varit vaken sedan 4 45. Har lite omvända vanor. Har två hundar som sover i våran 160 cm säng, kan upplevas trångt ibland. Klev upp och satte mig framför tvn och gjorde mitt bästa för att förtrycka mina shopoholikanlag framför TV shop. Skrev lite på min opublicerbara bok. Skön terapi, några få utvalda kommer att få tillgång till den och när jag är död kan den försörja mina barn eller barnbran. Hoppas ni köper den för det kan ju hända att det blir en stor skara att försörja. Fick förresten ett erbjudande om att sitta med som suppleant i en rikstääckande förening igår. Den heter Asrp och håller på med ponnyavel, fick en förfrågan redan ifjol men den togs tillbaka av skäl som alla förnekar. Kunde inte låta bli att fråga hur det kom sig att jag var aktuell nu. Har dessutom haft ganska starka åsikter i ämnen som berör denna förening under året så trodde kanske inte att budet skulle gå till mig. Fick lite tvetydiga svar på undran som jag vid eftertanke insåg i princip ledde till att jag tackade nej. Förmodligen kändes det säkert att sätta mig i en position där jag skall hålla inne med åsikter om den egna föreningen men ändå i en position där jag inte kan uträtta eller vara med och besluta något. ? Inte vet jag, det kändes skönt när jag tackat nej även om jag var lite feg och gjorde det via mail. Hoppas det blir ordning i föreningen så vi kan arbeta vidare mot stora internationella framgångar på svenskfödda ponnyer producerade för att ridas av barn.
Klockan är nu 17 och jag skall strax sätta mig i bilen med några kompisar och åka till en kompis i Tösse (6mil) på en liten glöggfest. Det är en årlig tradition och stämmning och jargång brukar vara på topp. Vi är alla en bunt medelålders småflickor med hästar i blodet i princip alla. Skall försöka få med mig kameran, har varit dålig på det ännu. Har varit i träningshallen och pratat idag, det är vad jag brukar få gjort där. Satt och tittade på alla hårt slitande tjejer och tänkte " här sitter en 41 årig sjubarnsmor somm sällan eller aldrig går på gym och är mer vältränad än er alla om man bortser från kondition, men jag har ju inte så långt att springa". Blev lite irriterad på motionscykeln o dyl för det var mer knappar och teknik än jag orkade ta till mig idag. Uttryckte en önskan om en personlig tränare som sa till mig vad och hur jag borde göra. Å andra sidan vet jag vad min tjuriga hjärna tycker om att någon annan säger åt mig vad jag ska och inte ska göra. :-) Det finns en orsak till att jag inte söker en anställning!!Nu är mitt vin slut, jag har druckit ett glas Rawsons Retreat från Australien. Det är ett rött vin gjort på shiraz och cabernet druvor. Helt drickbart även om jag just nu är lite låst på rena shiraz viner. Hörs imorgon.

Ja då har vi avklarat det sista året med vald Lucia på Skruvstadsskola. Likabehandlingsplan och allt vad det heter. Hedan efter skall det dras lott om vem som ska vara Lucia!! Demokratin och majoritetsbeslut sätts åt sidan. Lite som hela skolan, varför ge någon en möjlighet?? Det är bättre att begränsa allas! Nog om det för nu, skall återkomma om skolans hopplöshet i eget inlägg.
Hade då privilegiet att få ha min dotter i pole posotion på Luciatåget. Alla mina fem minsta barn går på en småskola med 50 elever, dvs 10 % Jacobs till någras förtret. Dock inte lärarna som dagen till ära delade ut lite beröm om min uppfostrande förmåga. Skönt med lite uppskattning o inte bara skäll. Det är något av ett projekt att hinna vara på skolan hela familjen till kl 8. + 20 häst att utfodra och släppa i hagar innebär synnerligen tidig start. Doch värt besväret. Fika o pyssel och föräldramingel. Här kommer liten glimt av tåget.

Nicole                                                                        Jasmine

Claudia                                                                    Felix & Rex

Haåå all, varit lite svårt att skriva då datorn varit upptagen av arbetande äkta hälfter. Vet att man borde vara lite uppåt med 15 cm nysnö över hela tomten, men... Tror aldrig att det varit så här segt som det är nu, jag längtar till februari och mars och april. Just nu känns det som jag lever i ett totalt vakum. Går upp gör det jag måste, samma varje dag. Hela tiden med telefonen i handen och en förhoppning om ett samtal som kan ta mig ifrån måste. Tack alla ni som ringer och bryter av min dag!! Nu är det snart jullov och massa barn som vill träna och rida, kul med lite liv och rörelse. Sedan är det Thailand och sen februari. Det ska gå, jag ska överleva även den här vintern. I morgon skall min äldsta dotter Nicole vara lucia på sin skola och vi ska dit o titta. Äldsta sonen är i Göteborg på mönstring! Konstigt att man har överlevt alla dom där vintrarna som måste ha passerat. Det är 11 år och 2 daga sedan Nicole föddes och jag minns än idag den där kletiga, ljuvliga lilla första dottern som lades på min mage på BB. Nummer två av döttrarna kom ett år och 18 dagar senare men henne fick jag lyfta upp på magen med Pers hjälp själv för hon kom farande ut i bilen på väg till BB! En del av mina förlossningar har varit lite udda. Min näst äldste son Max föddes tre månader för tidigt. Jag hade klättrat på stegar upp på taket med murbrukshinkar och murat skorssten hela fredagen och på lördag hade jag riduppvisnig. Sedan startade inte bilen med hästsläp bakom så den fick jag skjuva igång. Min kropp klarar ganska mycket men där gick tydligen gränsen. Vaknade kl 2 med värkar, ringde efter min morbror som fick köra in till BB(ensamstående) trodde jag skulle få en spruta och åka hem. Minns än idag när läkare sa: -Ser inte bra ut, svaga hjärtljud, nu klipper jag så trycker du ut barnet. Ja förhoppningsvis var saxen steril men just då kändes det lite brutalt. 6 cm klipp med sax och på 10 sekunder var han ute både ur mig och rummet. 1600 gram och 40 cm. Minns också vad fadern sa när jag lite förskräckt ringde England för att delge honom beskedet att han fått en andra son: -Kan du ringa imorgon, jag sover! Dagen efter var jag hemma och tog hand om dagbarnen och 10 dagar senare tävlade jag dressyrallsvenskan. Se, min kropp klara mer än man tror.
Fortsättning följer, kort från imorgon kommer.

Min Max, då så liten o nu så stor.

Mauritius, ja det ni. Hade bestämt oss tidigare i år att det nog var dags för en "bröllopsresa". Avsatte en vecka i oktober då vi inte bokade in något arbete, fixade häst o barnvakt, mm, mm. I oktober var jag på skolan och jobbarde, ett tidsfördriv som jah har ibland för att träffa folk och en del avarter av barn som jag skall hålla mina egna ifrån med alla tillåtna och icke tillåtna medel. På lunchen sitter jag o bläddrar i DN och där uppenbara sig den planerade resan bland annonserna. Mauritius från 8500:- Snabbt och lätt bokar jag från mobilen och skickar ett sms till Per. Har bokat resa till Mauritius. Eleverna på nästa lektion trodde nog inte jag var helt nykter, fnittrig o vimsig virade jag ner jättekartan och förkunnade lyckligt att hit ska jag åke om tre veckor. Lärarkollegor ocg vissa "vänner" som delgavs nyheten var inte lika entusiastiska. Kommentarer som "gå dö" poppade grinigt upp på displayen. Ett och annat "lyllo" sågs också skymta förbi. Men så lätt är det inte att förpesta tillvaron för mig, jag vet vad åkomman heter: Svenska avundsjukan, det är en riktig farsot för att inte säga epedimi i vår kommun och i min värld. Nog om det. När jag sent omsider landade i sängkammaren tillika arbets och datarummet kl 21.45 den kvällen sitter Per framför datorn med pannan i djuba veck. Kände hur taggarna kröp ut genom skinnet och irritationen rusade som en lavin från hjärnan till hålet mitt i ansiktet. - Vad är det nu då!?
Ska vi verkligen åka dit? Ön är ca 1 km i omkrets, det finns ett hotell på varje ö och inget att göra!?
Sarkasmen i min röst när jag svarade kunde ingen ha undgått. - Det för hvete inte Maldiverna vi ska till, det är Mauritius. Hade jag velat ta livet av oss hade jag fixat det här hemma utan att betala! Vi kan väl säga att han och många andra med honom har fått hört detta några gånger. Nog om det.
Mauritsius var underbart om man bortser från den något långa resan och den något korta semestern fanns det inget att klaga på. Vädret var super, stränderna underbara, människorna genom snälla, sällskapet super! Vill passa på att framföra ett superstort tack till Jonas och Josefin från Kungsbacka, ni gjorde vår semester om möjligt ännu trevligare på denna underbara ö. Skall lägga in lite bilder inom en snar framtid och låta er förstå upplevelsen lite bättre.
Nu laddar jag om för Thailand med barnen!! På återseende.

Ja detta är en av mina andra sidor. Bra eller dålig? Ja det beror på hur säker motparten är på sin egen åsikt. My opinion is: everyone is entitled to their own opinion!! Mitt problem är, i andras ögon, att jag är väldigt stark i min argumentation för min åsikt tillsammans med att jag är totalt orädd för konfliktervilket gör att många inte ens törs framföra sin åsikt i mitt sällskap. Det är synd för jag älskar diskussioner!! Jag är ju dessutom rätt pratsam och rättfram vilket en del av mina vänner finner rätt pinsamt ibland. Som jag nämnt tidigare är jag dommare och på våra konferanser har vi många känsliga ämnen att ventilera. Jag är den persom som "kollegorna" ringer till veckan innan och säger kan du inte ta upp....
Tröttsamt - våga stå för din åsikt!! En god vän till mig, tillika domare tykte i början att jag var rätt besvärlig, så till slut började jag säga. - Du, nu ska jag säga något obekvämt. Om du inte vill stå för det, sätt dig en bit bort. Nu för tiden står hon alltid vid min sida. Underbart!! En del lär sig att uppskatta mitt sätt och lite fegare människor väljer att ta avstånd och snacka skit. We all make our choices and they aint all good. Nog för nu, dags att duscha och åka på Julbord med de två föreningar som jag är ordförande för. Härligt, goda vänner, familjen och god mat. Vad mer kan man önska en grå dag i december?

Hädanefter kommer mina inlägg om hästvärlden ligga under kategorin hästar och här berörs bara vardagshäst. Men som ni kanske förstår innebär +20 häst ganska mycket vardag.
Jag började rida när jag var12 år och sedan dess har mitt intresse vuxit lavinartat för att sedan övergå till ett yrke och nu ett eget företag och en livsstil. Vad jag gör, jag tillverkar tävlingshästar och ryttare och nu pratar vi om totaltillverkning - från spermie till startklar häst (och ryttare:-) Jag har seminstation och uppfödning plus att jag utbildar hästar och ryttare. Jag är dessutom dommare i lite olika discipliner och ganska (underdrift) engagerad i föreningslivet. Vill du se mer om mitt företag, följ länken till min hemsida till höger. Vill du följa intrigerna i hästvärlden holla under kategorin hästar.

Här är mina 5 minsta barn och en kompis tillsammans utanför stallet.

Ibland blir man inte förvånad! Pratade med reportern på Tidningen Ridsport igår, hon som gjorde reportaget om mig i oktober. (bilder kommer inom kort) Hon betättade att tidningen hade fått in klagomål på bilden på förstasidan där jag leder två hästar samtidigt i grimma. Att folk bara orkar!! Under alla år som jag haft hästar måste jag säga att det har aldrig hänt någon allvarlig incident här. Då ska ni veta att här finns barn, cyklar, unghingstar, äldre hingstar, fölungar, inridningshäster mm mm. Saken är den att här är vi vana att handskas med hästar och lär dom och alla som har med dom att göra att en lugn men bestämd hand är förutsättningen för att lyckas i all hästhantering. Mina döttrar 9 o 10 år har lastat tvåårshingstar, ston m föl etc för de är uppfödda med detta, ungefär som andra barn lär sig cykla. Så nu alla förfasande människor, ta tag i ert eget liv o sköt det så ska jag fortsätta att sköta mitt efter bästa förmåga. På återhörande, nu ska jag på julbord.

Ni som inte är gediget hästintresserade håll er till övriga kategorier för detta är rena grekiskan för er.
Underbart, nu är biljetterna bokade o betalda. Åker till Herning i mars på Hingstshow. Kändes som det blev lite mitt i prick, eftersom jag efter alla års försök nu äntligen fått Bettina dräktig med Don Romantik. Dessutom överväger jag 2 eller 3 andra Danskar inför nästa års betäckningssässong. Hade dessutom nöjet att äta middag med två danska "hästkändisar" i Verden i oktober ,så jag kände att jag behövde få en egen åsikt om huruvida deras hästar var så bra som det lät. Om man tar i åtanke summorna en av dem spenderat på hingstauktionerna sedan dess får vi väl anta att det "rullar på".

Igår var vi Karlstad och fixade pass. Polisen såg inte helt nöjd ut när jag sa -Jag ska ha pass till dom här 5!! 30 min och 2000 kr senare var allt klart och att hämta om en vecka. Nu tror jag ungarna fattade att det var på riktigt.
I januari flyger jag och de fem minsta barnen på en varsin flygstol till Thailand och fixar boende på plats.
Matcha det ni! Det ska bli väldigt spännande. Jag har aldrig varit där men det lär ju vara barnvänligt och billigt så därför föll valet på detta land. Ingen av barnen( 5 minsta) har varken varit utomlands eller flugit så jag tyckte det var bra att passa på nu när det inte är så svårt att vara ledig från skolan. Många tycker man är galen som inte förbokar allt, men det kostar!! Jag har maxat resekostnad + boende till 50 000 så då dår man knepa o knåpa. Det är ändå mycket pengar men jag känner att det får vara värt det. Som ni snart kommer inse är jag ganska mycket borta från mina barn, vilket väldigt många har åsikter om. Att jag sedan är hemma hela dagarna däremellan och förmodligen har mer tid mrd dom än rixgenomsnittet det tycks inte lika viktigt och detta blir ju riktig kvalitetstid.(i fortsättningen skäller jag på den allmänna sidan, denna sida är för upplevelse och njutning:-)
Jag kom på idén veckan innan jag och Per åkte på vår 5 år försenade bröllopsresa till Mauritius i november.
fortsättning följer...

Ja ni såg rätt, och här är dom

Felix, Max, Claudia, Alex, Rex
           Jasmine, Nicole.
What more can I say, Underbara!!  Närmare beskrivning följer med gästinlägg när de är redo.
Nu funderar ni säkert varför i all världen man skaffar 7 barn!? Nej jag är inte religiös och ja jag har hört talas om preventivmedel, inte heller är jag någon supermamma som har gett upp hela mit liv och dedikerat all min tid till barnen. Not, som tur är för då vore jag definitivt galen och synnerligen ingen bra mamma. Ja ibland så bara blir det. Fortsättning följer.

Jag är Ulrika, 41 år gift för 2a gången, mamma till mer än 3 ggr så många som riksgenomsnittet, över 20 hästar, inkomstlös men aldrig arbetslös. Ja som ni ser gör detta mig lite speciell men det var inte det jag avsåg. Vad jag syftade mest på är att jag nog av de flesta beskrivs som speciell. För en del på ett positivt sätt och för en hel del som negativt. Det man kan konstatera är att det väldigt få som skulle säga: -Ulrika Jacobs, hon verkar väl OK. Saken är att endera gillar man mitt sätt, liv och leverne eller också hatar man det!
Detta i sig är inget stort problem för mig, jag är så gammal nu att jag insett att alla behöver inte tycka om mig och jag behöver inte tycka om alla. Det enda jag förväntar mig av människor som vill ha en åsikt är att de håller sig till fakta och inte pratar en massa skit om saker de inte vet något om. Som ni förstår krävs en del av en för att överleva med denna inställning. Att samtidigt försöka ta ansvar för att mina 7 barn inte mår dåligt av att ha en kontroversiell mor som alltid säger vad hon tycker och tänker, det är kanske det svåraste. Jag försöker också att leva efter måttot att. Ta hand om de som bryr sig om dig och är dina vänner och ödsla ingen som helst energi på övriga.